http://www.dagensarena.se/opinion/sveriges-kvinnolobby-50-nyanser-av-sexism/

Jag vill inte skriva skit om Kappahl egentligen för det är en utav mina favoritaffärer förutom Lindex,men samtidigt kan man inte blunda för detta kvinnoförtryck. Så ring in till Reklamera och anmäl nu!

Sen ni som påstår att BDSM och såna grejer INTE är förnedrande är helt ute och cyklar. Jag läste 3 kapitel av 50 nyanser av honom och sen slutade jag för jag mådde inte av att läsa den boken. Språket i dom är dessutom väldigt smaklöst. 

http://www.aftonbladet.se/debatt/article17838567.ab

Detta låter toppen och ännu mera toppen om vi kan få igenom detta inom 50 år, men hade mer förväntat mig detta av FI än av "vänsterflummare" faktiskt. Dock inget dåligt om vänsterpartiet. Har en del vänner som gillar dom. :) Även jag har börjat gilla dom igen.

http://www.unt.se/leva/sa-manga-olika-feminister-2693889.aspx

Vilken typ av feminist är du? Kommentera gärna vilka ni är för det hade varit kul för mig att få läsa sen. :) Själv är jag nog både queerfeminist och lipstickfeminist skulle jag tro. Sen är jag även hemlig lipstick lesbian,fast det har inget med detta att göra egentligen kanske. ;) 

När seperationen mellan mig och S var ett faktum så skulle jag lånat en bok om problemlösningar mellan kvinnor och män. Men på samma hyllrad inne på bibblan stod istället än en mer aktuell bok för mig som heter  ”Kvinna, ensam och stark”. Denna boken hjälpte mig verkligen igenom hela skiten. Den hjälpte mig att hålla huvudet ovanför vattenytan när det kändes som att jag skulle drunkna. Den blev min mentor så som L är min livslycka och så mycket mer.  

Denna boken hjälpten mig helt enkelt att errövra mig själv lite igen. Resten tar jag när jag har flyttat för då blir det på ett helt annat sätt.

Tänkte jag skulle citera ur 2 kaptiel ur boken som fick en stor del av mitt hjärta:

”I Start Where You Are skriver buddhisten Pema Chodron om startpunkten för den upptäcktsresa genom självet som kan ge upphov till förändring: ”Du kan vara världens mest våldsamma person – det är en bra utgångspunkt. Det är en imponerande utgångspunkt – mustig och illaluktande. Du kan vara världens mest deprimerade människa,den mest missbrukande,svartsjuka människan i världen. Du kanske tror att det inte finns någon annan på hela planeten som hatar sig själv lika mycket som du hatar dig. Allt detta är en bra utgångspunkt. Precis där du är just nu,det är en bra utgångspunkt. ” Chordon talar om Tonglenmeditation,men hennes råd kan tillämpas på alla ansträgningar vi gör för att åstadkomma förändring.

Börja alltså där du är,inte där,dit du vill komma. Börja där du sitter fastlåst i din falska berättelse – om det är där du befinner dig. Börja där,för det finns inget annat att välja på. Tala om för dig själv att du tänker lyssna på din egen röst – och påminn dig själv om det när du glömmer bort det. Och du kommer att glömma – om och om igen. Som ledsagare kan du använda vilken liten glimt du någonsin har haft om hur du egentligen vill agera och vara här i världen. Undvik stereotyper,ovansett var ifrån dom kommer: från

främlingar,föräldrar,vänner,älskare,partners,radio
pratare,filmstjärnor,politiker. Ifrågasätt varje borde och skulle du träffar på genom att lyssna på hur dom får dig att känna dig – i halsen,bröstet,solar plexus,i magen,naveln,i skrevet. Känn att du är på rätt väg – din väg – när du känner din egen röst sparka dig som ett ofött barn i magen. Du kan förvänta dig att den känns svag och bräcklig till att börja med,men du ska fortsätta att öva upp de,på samma sätt som du gör med andra muskler. Efterhand kommer rösten att växa sig stadig och stark och du kommer att kunna urskilja den bland alla andra ljud eftersom den bär med sig det varma ljudet av ditt eget hjärta. Om du känner det som om du inte längre finns kvar i din egen kropp ska du bara andas djupt och jämnt och föra dig själv tillbaka till kroppen. Rösten kommer att följa med.

Framför allt måste du låta din berättelse komma fram ur en naturlig rytm. Det är svårt,eftersom att du kommer att försöka ligga ett,ibland flera steg,före dig själv. Och när saker och ting inte går som planerat måste du se till att vägen ligger öppen för att berättelsen ska kunna ta nya vändningar. Du kommer ofta att känna att du inte ligger på samma nivå som andra. Du kommer att glömma bort att det inte finns ett ”korrekt”  sätt att växa i sig själv: det finns bara ditt sätt. Ibland känns det oroväckande och det är lätt att bli besviken,speciellt om du vill vara tillsammans med en person som inte finns tillgänglig: eller om du vill ha barn och det börjar bli för sent,eller om du nyss har fött barn och din partner lämnar dig. Det kommer att finnas tillfällen när du har fått precis det du vill ha och det visar sig ändå inte bli som du har tänkt dig: eller att du får något som du inte vill ha istället. För dom flesta av oss är flexibilitet och anpassningsförmåga egenskaper som vi lämnade i barndomen. Din egen berättelse är beroende av båda delarna. Du måste veta att din historia aldrig avslutas. Och du borde inte vilja att det ska bli så heller. Det okända följer alltid med förändringen: om du är rädd för det kommer det att kännas som om en tsunami är på väg mot dig i hög fart. När rädslan minskar kommer förändringen helt enkelt att vara det som händer här näst i ditt liv.”

Jag fick en vision igår när jag gjorde te till A. Om några månader är det sommar igen. Jag sitter där i mitt lilla kök vid mitt solskensfönster och alla mina planter. Gardinerna är blommiga. Mitt hår börjar bli långt och är oranget. Min septum är fortfarande kvar. Jag ser mer självsäker ut. Jag är ensam men stark. Jag vet vad jag vill. Jag älskar mitt liv som jag har lyckats bygga upp efter det här och jag är stabil. Jag ler!

Cirka 10 år efter detta är jag redo för att träffa någon igen…*Ironi* Då ska det gå till såhär:

”Trots att jag har pratat så mycket om hur ensamheten inspirerar oss till självständighet,kreativt liv,och till och med en sorts känsla av helighet,så kan inte vår – förhoppningsvis tillfredställande – kontakt med ensamheten bära frukt om vi inte är beredda att också använda det vi lärt oss  i våra relationer med andra människor. Det vore som att tillbringa timmar ensam i köket och laga till en femrättersmiddag och sedan upptäcka att vi glömt bjuda in gästerna.

Sanningen är den,att när vi har vant oss vid ensamheten är vi redo att bjuda in nya människor till vårt bord och vi kommer att ha mer av oss själva att dela med oss av. Med det kan självklart kännas svårt att lita på det,så vi kanske skjuter upp inbjudan för att vi inte är säkra på om gästerna kommer. Innan vi kan ta oss ur det här påtagliga dilemmat måste vi svara på följande fråga: ”Om jag välkomnar ensamheten och accepterar att vara en ensamstående kvinna,betyder det att jag är dömd till ett liv utan intima förhållanden?” Svaret kan både vara ”Nej” och ”Kanske,men det går i såna fall”. ”Nej” eftersom det är möjligt att vi när som i livet kan möta en människa som kan bli en underbar vän och livskamrat,även om det inte är ”drömpartnern” vi har träffat.”

Enda sen jag var liten(4 år gammal)så var jag rädd att jag skulle bli som min mamma. Lämnad av mitt barns pappa. Vad hände? Jo, just mitt livs största rädsla. Men jag kan acceptera det istället för att spela martyr. Jag kan göra något åt det. Som att vara nöjd med mig själv just som jag är eller utveckla mig själv. Jag väljer att utveckla mig själv som person då.

Min moster berättade en gång att hon hade levt med en man som satte henne i massa skulder. Efter det förhållandet så levede hon ute på landet i ett hus som hon fixade till med sina 2 döttrar ensamma i 9 år. Det funkade hur bra som helst. Jag vill lyckas med något liknande.

Igår såg jag en film som ”Kvinna, ensam och stark” tipsade mig om. Three colors blue heter den och är en fransk film. Jag älskar ju franska filmer nästan lika mycket som jag älskar mig själv. <3 Iaf så handlade den om en familj som är med om en tragisk bilolycka. Mamman är den enda överlevande. Pappan och dottern dör. Så hon får lära sig att leva ensam,precis som jag kommer att få göra snart. Hon säljer allt dom hade och flyttar in i ett skabbigare område och blir granne med en hora. Horan säger då till mamman ”Jag hade aldrig klarat av en enda natt ensam.” Jag tror att alla klarar av en natt ensam, bara man vill. Det går att leva ensam också. Det är nog mest det jag vill säga med hela detta blogginlägget. Var inte rädda för att vara ensamma. Jag har varit sån en gång, men inte nu längre. ;) Dock gillade jag inte slutet på filmen.

"Hur kan ni förvänta er annat? om en man går ut på stan och ser en snygg tjej gå förbi så betyder det ju per automatik att den tjejen är knullbar, men då mannen med största sannolikhet inte känner någon form av känslomässig attraktion för denna tjejen så blir hon ju inget annat än ett sexobjekt."

"Feminism är en slags sjukdom, likt psykos. de har fått för sig att de är värda mer än sexleksaker.
jämställdhet är också en slags illusion som inte finns eller bör finnas."

Citerat från min vän L inne på facebook som även hon tyckte att detta var väldigt sjukt. Hur kan vissa ha såna sjuka åsikter?

Sen tänkte jag även bjuda på en bild som jag tog igår hemma hos min fostermamma som hade denna underbara handkrämen från Ivves Rocher. Väldigt bra märke och dom som känner mig vet att jag ÄLSKAR handkräm tack vare mitt yrke. Jag har fått lära mig att älska det. xD 

Nu har jag börjat flytta över inläggen till denna bloggen på riktigt. Detta blir andra inlägget jag flyttar över. Men eftersom att jag inte orkar eller ens kan klippa in alla bilderna hit som inlägget skulle handlat om så länkar jag världens bästa hemsida istället åt er här: http://trettiotreanledningar.com/

 Jag hade velat se den här personen i verkligheten. Han är en av dom få människorna som får ut det jag tänker i huvudet, men som jag aldrig får ut i varken skrift eller prat. Här säger han det väldigt bra om att positivt tänkande kanske inte alltid är sådär väldigt bra. :) Kolla själva så förstår ni.

https://www.youtube.com/watch?v=VuucHzcjZG8

Sen för att lugna mitt kaos i huvudet ytterligare så gjorde jag en rolig skiss i mitt block om vem jag är. Vet inte varför jag skrev den egentligen. Rolig grej kanske? Någon slags handling för att få lugn i huvudet? Ja, kanske.

Rosa blogg och inredning. NIN och The pretty reckless. Sagolik blåbärssoppa. Jordgubbssmak. Skjortor, leggings, kragklänningar och röd rosett i håret. Fakedreads. Brunt lockigt hår med lång stilig snelugg. Södra sidan. Veganmat. Cupcakes. Feminism. Lagerarbetare. Djurens rätt. Välgörenhet. Skönhetsprodukter. Blommor. Fredlig men arg. Optimist. Vet inte riktigt vilken sorts person jag passar ihop med eller vad jag letar efter. Singel och fri. Simone de Beavuvior. Dokumentärer och drama. Värnar om miljön. Miljöpartist, vänster och FI. Jämnställdhetsföreningen. Lila läppstift. Taylor Momsen. Te. LA, Malmö och Hbg. Bibelstudernade.