Idag läste jag ut den boken. Den öppnade mina ögon för Simone de Beauvoir. En väldigt märklig kvinna enligt mig. Hon såg ner på kvinnor som gifte sig och skaffade barn. Kallade dom självutplånande. Jag tänkte bara såhär "men lilla gumman, kärleken gör så med oss kvinnor, den gör oss självutplånande för det är alltid vi som tar dom största smällarna när förhållanden tar slut". Så hennes åsikt är kanske inte så konstig så sätt, bara väldigt udda enligt min mening. Jag var lite som henne förr faktiskt. :) Jag ville ju inte ha barn först utan läsa på konstskola, men det sket sig. Mitt liv är bra ändå, fast jag har barn. Jag ser liksom inte det som något negativt.
Jag vet inte vad mer jag kan skriva om denna boken. Den var bra,men jobbig att förstå i början innan man kom in i det. Det andra könet är nog ännu värre kan jag tänka mig. Om än en del tjockare.
Det andra könet var värre...Mycket mer komplicerad! Och skriven av Simone dessutom!